Ganska ofta tänker jag att jag borde se fler dokumentärer. Särskilt när jag har sett ännu en själlös Hollywood-produktion gjord enligt mall 1A som man glömmer så fort den är slut så tänker jag det. För oavsett ämne så brukar en dokumentär alltid lämna något slags spår efter sig, åtminstone hos mig.
"Hästmannen" är en svensk dokumentär som handlar om Stig-Anders Svensson, en 60-årig man som lever i en liten by i Småland. Han lever kvar på sina föräldrars gård och driver lantbruk precis på samma sätt som man gjorde för hundra år sedan, med hästar i stället för traktorer och nästan helt utan kontakt med samhället.
"Hästmannen" är en mycket märklig film. Peter Gerdehag som har gjort den är egentligen naturfotograf och det är också de otroligt vackra naturbilderna som driver filmen framåt. Det händer egentligen inte särskilt mycket och det finns ingen speakerröst som talar om vad man ska tycka om det som händer. Och vad ska man tycka om Stig-Anders? Att det är beundransvärt att han vågar välja en väg så helt olik alla andras? Eller att det är synd om en man som är så dåligt rustad att möta samtiden att han sluter sig och lever kvar i det förflutna? Jag vet faktiskt inte och inte spelar inte någon större roll heller. Att se den här filmen är mer som en stunds meditation än underhållning. Och det är vackert så.
Dagens replik
Madelene: "Den moderna människan kan behöva en människa som Stig-Anders för att kunna spegla sig i. För att se hur de har blivit."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar