Efter fredagens besvikelse var jag bara tvungen att återupprätta min älsklings heder genom att se om en av mina absoluta favoriter bland Tarantinos filmer. Visst, "Pulp Fiction" var mer nyskapande och "Kill Bill" mer spektakulär, men när det kommer till klockren genrepastisch finns det inget som slår "Death Proof" i min bok.
"Death Proof" handlar om den avdankade stuntmannen "Stuntman Mike" (med förtjusning spelad av veteranen Kurt Russell) som tar sin hämnd på en oförstående omgivning genom att köra ihjäl unga tjejer med sin specialriggade "dödsbil". Tills han möter sitt öde i form av ett stenhårt tjejgäng på permission från en filminspelning.
Det jag gillar allra mest med Tarantino är att han verkligen älskar film. Han verkar inte bry sig om saker som konstnärliga uttryck och att förmedla ett inre budskap. Han vill bara själv få göra alla de där filmerna han sett andra göra - och göra det ännu bättre. I det här fallet en slasher/biljaktfilm (med kanske en av de mest spektakulära biljaktscener som någonsin gjorts) i klassisk 70tals-exploitationstil - fast med en radikalfeministisk twist (mycket fikonspråk där, jag vet).
Det är en annan sak jag gillar med Tarantino, att han har vett att ge riktigt coola roller till tjejer. Och coolast av alla i "Death Proof" är Zoë Bell. Hon är en av världens bästa stunttjejer och gjorde bland annat allt för Uma Thurman i Kill Bill. I den här filmen spelar hon sig själv och både skådespelar (uppseendeväckande bra för att vara första gången) och gör sina egna stunts, bland annat fastklamrad vid motorhuven på en Dodge Challenger i 200 km/h. Riktigt häftigt.
Däremot tycker jag att Quentin kan sluta ge roller till sin regissörskompis Eli Roth (här är han en töntig wannabe-pojkvän och i "Glourious Basterds" spelar han "The Bear Jew"). Inte bara gör han dåliga filmer (Cabin Fever och Hostel är inget vidare) men han är också en usel skådespelare. Tycker jag.
Nä, mycket nörderi blir det när man pratar om supernörden Tarantino. Men bra är "Death Proof" i alla fall.
Dagens replik
Mike: "Do I scare you?"
Arlene: nickar
Mike: "Is it my scar?"
Arlene: "It's your car."
Mike: "Yeah, I know...I'm sorry, it's my mother's car.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar