Det är snart 10 år sedan Jenny Bergman och Malin Skjöld gjorde dokumentären om Holger, Kjell och de andra alldeles speciella människorna i skånska Vinslöv. Och av någon underlig anledning har jag lyckats missa den tills nu. Av vissa har den här filmen anklagats för att vara föraktfull, att den skulle göra sig löjlig över Holger och hans papegoja i den förbluffande dammiga ungkarlslyan, Europamästaren i bangolf Kjell Ericsson som visar runt bland stentroll och ryschgardiner i 70-talsvillan och Anders som bygger banor på köksgolvet av Absolutflaskor och kaffeburkar. Men det tycker inte jag.
Att se ner på människorna i Vinslöv säger nog enbart något om personen som gör det. Själv känner jag mig mest avundsjuk. Tänk så härligt att som Holger strunta i städning, personlig hygien och andra futtigheter och bara röja av ett hörn av köksbordet för att få plats med Bingolotto-brickan och äta korv direkt ur kastrullen. Eller som Holger säger: "Ta sig en körv i lugn och ro." Eller så skönt det måste vara att som Kjell, Anders och Carl-Eric kunna gå upp så totalt i kärleken till något så konkrekt och lättbegripligt som bangolf.
Dessutom är "Plötsligt i Vinslöv" fantastiskt skickligt gjord. Ta bara scenen när Kjell står och stretchar utanför konsthallen. Kameran filmar honom på avstånd inifrån, medan ljudet av det han säger är upptaget där ute. Så enkelt och så genialt.
Dagens replik (ur bonusmaterialet)
Filmaren: "Kan man säga att minigolfen på något sätt påminner om själva livet?"
Carl-Eric: "Det heter inte minigolf. Det heter bangolf."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar