En sak vill jag slå fast med en gång: Jag älskar Quentin Tarantino. Han finns högt upp på min lista över "personer jag beundrar så det är löjligt" och jag har sett och förundrats över allt han gjort, inklusive det fantastiska dubbelavsnittet "Grave Danger" han gjorde för TV-serien "CSI" för några år sedan. Därför kan det kanske verka underligt att jag inte sett "Inglourious Basterds" förrän nu. Möjligen är det för att jag någonstans anade vad som skulle hända när jag gjorde det.
För lika mycket som jag älskar Tarantino, lika mycket avskyr jag något annat. Krigsfilm. Första världskriget, andra världskriget, Vietnamkriget, Irakkriget...det spelar ingen roll. Inte ens romerska härer eller slaget vid Helmsklyftan i Sagan om Ringen-filmerna klarar jag av. Det är nånting med truppförflyttningar och män i uniform som gör mig kräkfärdig. Ja, det finns nog faktiskt bara en enda filmgenre jag tycker sämre om än krigsfilm och det är ubåtsfilm.
Visst hoppades jag att Quentin skulle kunna ändra på det och visst; kameravinklarna är lika snygga som vanligt, manuset är snärtigt och Christoph Waltz, som nyligen fick en Oscar för bästa biroll, är ruskigt bra som judejägaren Landa. Men han är å andra sidan så bra att han liksom spelar i en alldeles egen film, vid sidan av de andra.
Nej, på mig funkar det ändå inte. Det som är coolt och genremedvetet i vanliga fall blir här bara buskis. Visst är det menat som en karikatyr, men alla läderrockar, rökande motståndskvinnor i långbyxor och überjävliga nazister blir bara tröttsamma. För att inte tala om Brad Pitts underbett. Eller så är det bara jag som har sett alldeles för många avsnitt av "'allå, 'allå, 'emliga armén" när jag växte upp och därför utvecklat svår allergi mot nazister i det ockuperade Frankrike.
Så tyvärr, till min stora sorg måste jag erkänna att jag inte ens såg filmen färdigt. Och det berodde bara delvis på tilltagande magsmärtor. Men Quentin, jag vill att du ska veta: det är inte du, det är jag.
Dagens replik
Landa: "It's a bingo!"
Nej, nej, det är inte du.
SvaraRaderaC'est moi, LeClerc!