Inga klassiker från Lovefilm idag heller, så en rask (nåja) promenad till vår inte särskilt välsorterade videoaffär fick bli lösningen. På väg dit bestämde jag mig för att tänja mina gränser och hyra nåt som jag aldrig brukar hyra, kanske till och med en romantisk komedi. Men väl där tänkte jag: Vad fan, jag är 38 år gammal. Jag får göra som jag vill. Jag måste inte äta brysselkål. Och jag måste inte titta på romantiska komedier.
Så det blev den här. Jag har ju sett alla de andra och dessutom råkar jag tycka att Christian Bale är en av världens sexigaste skådespelare. Så det så.
Egentligen är Sci-fi ingen favoritgenre för mig. Men med tillräckligt bra manus, fräna miljöer och en intressant story så kan det funka. Terminator-serien (eller franchisen som det heter nu för tiden) har en intressant, om än lite krånglig, grundhistoria att jobba med. Den här, fjärde, filmen i serien utspelar sig helt och hållet efter Judgement Day, men ligger ändå före de andra i tiden och har en handling som går ut på att John Connor ska rädda livet på Kyle Reese så att Kyle i det förflutna kan bli pappa till John (ja, jag sa ju att det var krångligt).
Miljöerna och effekterna är bra genomförda, fattas bara annat med 200 miljoner dollar i budget, och det är en intressant twist med en "infiltration robot" som tror att han är människa och till slut gör uppror mot sina skapare. Men ändå räcker det inte riktigt. Manuset är för enformigt och karaktärerna för fyrkantiga. Inte minst Christian Bale är väldigt stel, måste jag tyvärr tycka. Fast snygg.
Men det ger mig i alla fall anledning att göra en ny favoritlista, den här gången över science-fictionfilmer:
- Det femte elementet (1997). Luc Bessons fantastiska framtidsvision. Gary Oldman är väl värd pengarna bara han.
- Alien (1979). Det finns andra filmer i serien som också är bra (som t ex Alien 3 av min favvoregissör David "Seven" Fincher). Men den första är ändå den första.
- Blade Runner (1982). Förstås.
- Sunshine (2007). Blandning av katastroffilm och rymdfilm. Som alltid gör Danny Boyle något alldeles eget.
- Rovdjuret 2 (1990). Ett av få exempel där tvåan är bättre än ettan. Danny Glover i L.A istället för Schwarzenegger i djungeln.
John Connor: "You and me have been at war with each other since long before either one of us even existed." Krångligt var ordet.
Som en inbiten sci-fi-fan måste jag säga:
SvaraRadera"-Det finns ingen dålig scifi-film" ;)