21 mars: Hästmannen (2006)

Ganska ofta tänker jag att jag borde se fler dokumentärer. Särskilt när jag har sett ännu en själlös Hollywood-produktion gjord enligt mall 1A som man glömmer så fort den är slut så tänker jag det. För oavsett ämne så brukar en dokumentär alltid lämna något slags spår efter sig, åtminstone hos mig.

"Hästmannen" är en svensk dokumentär som handlar om Stig-Anders Svensson, en 60-årig man som lever i en liten by i Småland. Han lever kvar på sina föräldrars gård och driver lantbruk precis på samma sätt som man gjorde för hundra år sedan, med hästar i stället för traktorer och nästan helt utan kontakt med samhället.

"Hästmannen" är en mycket märklig film. Peter Gerdehag som har gjort den är egentligen naturfotograf och det är också de otroligt vackra naturbilderna som driver filmen framåt. Det händer egentligen inte särskilt mycket och det finns ingen speakerröst som talar om vad man ska tycka om det som händer. Och vad ska man tycka om Stig-Anders? Att det är beundransvärt att han vågar välja en väg så helt olik alla andras? Eller att det är synd om en man som är så dåligt rustad att möta samtiden att han sluter sig och lever kvar i det förflutna? Jag vet faktiskt inte och inte spelar inte någon större roll heller. Att se den här filmen är mer som en stunds meditation än underhållning. Och det är vackert så.

Dagens replik

Madelene: "Den moderna människan kan behöva en människa som Stig-Anders för att kunna spegla sig i. För att se hur de har blivit."

17 mars: Det stora blå (1988)

Lovefilm är en fantastisk uppfinning, men lite oberäkneligt. Något blev fel med min lista och i stället för Hitchcock fick jag bara ännu fler avsnitt av "Mythbusters". Det fick därför bli något ur den egna samlingen idag.

Det var väldigt många år sedan jag såg "Det stora blå" och jag var lite orolig för att den inte skulle ha åldrats med värdighet. Men det har den. Det här är verkligen filmhantverk på hög nivå. Berättarrytm, musik, ljus, bildkomposition, allt är perfekt. Jean Reno är fantastiskt bra, Jean-Marc Barr är fantastiskt snygg och miljöerna likaså.

Man måste beundra Luc Besson, det är inga okomplicerade projekt han har gett sig på genom åren, som här med all undervattensfilmning och massor av olika locations. Eller som med specialeffekterna i "Det femte elementet", den kanske allra bästa "utomjordingar anfaller"-film som någonsin gjorts. Men trots tekniska utmaningar och stora budgetar så lyckas han ändå behålla sin egensinnighet och känsla för detaljer. Lite synd är det allt att han numera mest verkar förspilla sin tid med att göra uppföljare till "Arthur och Minimojerna".

En invändning har jag dock mot "Det stora blå" - könsrelaterat som så många gånger förr. Rosanna Arquettes karaktär är bra trälig, snubblar mest omkring och är i vägen. Och temat med män som försöker göra stora ting och kvinnor som försöker hindra dom genom att bli på smällen och tjata om kärlek känns väl måttligt fräscht. Men, men, man kan inte få allt här i världen.

Efter filmen var jag förresten tvungen att ta reda på vart den snygge fransmannen Jean Marc Barr egentligen tog vägen efter "Det stora blå". Det visade sig att han sedan dess i princip bara gjort filmer med en enda regissör...Lars von Trier! Lite oväntat kanske. Förutom att göra långfilm med von Trier har han också regisserat själv och dessutom spelat huvudrollen i musikvideon till "A charmless man" med Blur från 1995. Tänk, vad vore tillvaron utan Wikipedia?

Dagens replik

Uncle Louis: "Women are unpredictable. Like the sea."