Regissören Jim Jarmusch har tills nu varit ett fullständigt blankt blad för mig. Jag vet att han gjort kultiga rullar som "Night on Earth" och "Coffee and cigarettes" och jag vet att han ser sjukt cool ut, men det är allt. Tills nu, alltså.
"Ghost dog" handlar om en självutnämnd samuraj, spelad av Forest Whitaker, som är alldeles ensam i världen och ägnar sin tid åt att gulla med sina brevduvor, läsa samurajfilosofi samt utföra kontraktsmord åt sin herre, maffiakillen Louis (lite Leon-varning här alltså). Tills en dag ett uppdrag går snett och maffiabossarna beslutar att Ghost Dog måste likvideras.
Som historia betraktat är detta ärligt talat inte särskilt mycket att hänga i julgranen - det är inte mycket mer än det som ryms i ovanstående stycke. Men den här filmen hänger sig ändå på något underligt sätt kvar i medvetandet.
Det kan bero på Forest Witaker som är alldeles lysande, som alltid. Eller så är det för att den, till skillnad från de flesta mainstream-produktioner vågar vara lite konstig, med filosofiska utläggningar och maffiabossar som gillar rap. Dessutom finns det några fantastiska dialoger mellan Ghost Dog och hans kompis glassförsäljaren som bara pratar franska. På var sitt språk, utan att förstå ett ord av vad den andre säger, så lyckas de ändå kommunicera på ett väldigt roligt sätt.
Jag tror att den är filmen kan vara fantastisk om man är på rätt humör...och helt outhärdlig om man är på fel humör. Tydligen var jag på rätt humör just den här kvällen. En sak bara, och jag vet att jag är en ond människa som skriver detta, jag retar mig alltid lite på Forest Whitakers öga. Ja, det är en medfödd sjukdom och nej, han kan inte rå för det. Men ändå.
Dagens replik
Ghost Dog: "In the words of the ancients, one should make his decision within the space of seven breaths. It is a matter of being determined and having the spirit to break through to the other side."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar